andligsemester
nu är jag hemkommen från dalarna, där jag var i fem dagar på en eukemenisk meditationsgård som heter berget. det var nästan som att bo i ett kloster. det var en dominikanersyster från frankrike som ledde retreaten. JAG GILLAR DALARNA.
jag åkte förbi ortsnamn med tåget som jag aldrig hört talas om. GAGNEF! Bara namnet, gör att jag tänker att där måste jag sätta ner mina bopålar. Jag åkte även förbi Leksand och såg fabriken där de tillverkat mitt favoritknäckebröd, det trekantiga. Det var glädjande. Rättvik (och säkert hela dalarna) missbrukade symbolen Dalahästen grovt, märkte jag.
överallt överallt. men här en ståtlig dalahäst tycker jag.
folk är trevliga i dalarna. jag gick vilse på vägen dit och fick hjälp av en idyllisk arbetarpojke att ta en väg över en kohage i skogen.
en fin skog i dalarna. förutom mygg. fast det var inte så farligt med myggen. jag hade beväpnat mig med Mygga, och fick bara några myggbett i nacken.
Här är själva huset jag bodde i. Byggt på 60 talet, lite funkis eller vad heter sån stil? Jag tyckte det var väldigt coolt inrett. Bara vita väggar överallt, nästan ingen dekoration. Stora fönster, och en liten innergård med en vacker trädgård på insidan.
Jag fick gå upp varje dag halv åtta, sedan hölls mässa, middagsbön, vesper och completorium på utsatta tider. Frukost, middag, och kvällsmat på fasta tider. Och så skulle man alltså alltid vara tyst. Och i detta huset bodde en del året om, eller kom ett par månader för att bo. Väldigt intressant liv, det måste vara. Men jag blev lite galen av att vara där fem dagar. Det tar nog ett tag att vänja sig vid det där. Det kändes dock bättre i slutet. Jag hittade också en vrå där man kunde sitta och måla, så jag sysselsatte mig med det.
En dokumentär från en som bor på gården.
Kommentera
Var först med en kommentar!
