PLUGG-ALLVARET HAR BÖRJAT. den heliga-tenta anteckningsboken upplagd på skrivbordet, och 0,7 stiftpennor införskaffade. Flitens lampa lyser.

Roligt är det inte, att vara förkyld. Jag steg opp klockan tre på eftermiddagen, och har förrättat en del nedladdning idag, disk har jag diskat, och radion har man lyssnat till och lärt sig om estlandssvenskar (vem tusan visste att sånt fanns??) och om grisar och och om meddelanderätten eller något sånt.

Rams ska ju bli vegeterian snart, och man kanske skulle följa i henens fotspår.. men snart är det jul och man måste beakta julmaten. Dessutom tror jag inte på principiella beslut. Fast det behöver ju inte vara ett principiellt beslut, det kan väl vara inprincipiellt också:  Princip, ett påstående som visat sig allmängiltigt, eller som någon eftersträvar att följa. __Så om jag inte eftersträvar och avser att vara vegetarian, men är det i alla fall, utan någon som helst konsekvens utan helt enkelt spontanvegetarianism, då går det bra. Jag försöker gå runt och inbilla mig att jag är en principlös människa, det är egentligen sjukt beteende. Faktiskt. Det bara äcklar mig med folk som springer runt och pratar om principer. Inte så att det händer särskilt ofta. Men det är så löjligt, man ska inte göra saker på grundval princip, ”det är en princip jag har” och sen brukar det inte vara mer förklaring. Som någon dum idé man kom fram till för längesen och glömt argumentet för det. Och den dumma idén jag kom på för längesen  är att jag inte ska ha principer.

en glad gris från google. så här glada brukar inte grisar vara i sverige, lärde jag mig på radioprogrammet idag

- jag brukar göra en sak med näsan så att den nuddar överläppen och då ska jag känna min tjur-piercing, men nu känner jag den inte och det gör att den inre friden inte vill infinna sig. jag reagerar på en tomhet vid näsan. en hemsk tomhet.

jävlar i haven jag är förkyld. nu måste alla medel sättas in. jag började precis blöda näsblod också. kan vara allvarliga saker. grapefrukt är svaret på alla frågor. jag är i alla fall glad, för idag har jag köpt ett nytt tangentbord. jag har konstruerat det hela verkligen bra. jag har även köpt högtalare, för jag slängde mina förra för man var tvungen att sparka på de med jämna mellanrum för att de skulle hålla ljudet. Allting på SIBA.**

Jag köpte även två ljusstakar på myrorna (jag vet inte varför jag köpte två, men jag tyckte helt plötsligt att de var så fina) och så köpte jag blossa glögg, så jag måste verkligen dricka lite glögg ikväll, särskilt som det är så bra mot förkylningar.

IMORSE var jag så duktig och for till skolan för att vara där när biblioteket öppnade, för jag har inte råd till någon dyr kurslitteratur, jag prioriterar hellre ljusstakar och sånt, så jag tänkte att nu kommer det vara som så att man får springa ner till ref.ex hyllan och grabba den och sen gömma sig i något litet läserum hela dagen med fångat gods. Men det var ingen annan i min klass där så jag kunde lugnt hämta en bok med artiklar på norska och danska och allsköns nordiska språk. Jag orkar aldrig slå upp vad det betyder så jag gissar lite. Det siviliserte samfunnet nåt sånt där heter boken. Norska är ett vackert språk. På danska heter det poäng pointe . Det tyckte jag var fint.Mmmm. ..

ja nu var det jul igen.

Jag sitter här och signalerar stark upptagenhet för jag har på mig hörlurar och stirrar in i skärmen, ändå börjar folk komma in i mitt synfält och röra sina läppar och stirra uppfordrande på mig så att jag måste avbryta min verksamhet. Usch! Mina nerver klarar dåligt av att vara hemma flera dagar i rad men imorgon kväll far jag hemåt igen. Tur som skam.

Idag var vi och tittade på en gård ut on the countryside of färgelanda. Traktorer och lagård och ödelagt spökhus och hagarna och sjöarna och hela rubbet.  Jag försöker övertala mamma att flytta dit för jag gillar att bo på såna ställen om somrarna. Det var värsta helyllefamiljen som bodde där också som kändes som från sjuttiotalet. Jag har inte bestämt mig för när jag ska leva ut drömmen om landet, men det ska jag sannerligen göra en dag. Det är en hippie-sak man måste prova. Grejen med hippina på landet känns att de är sådär naiva och går ut o luktar på blommorna på ängen, ligger och tittar i himlen och springer omkring i vita luftiga kläder och .. och så vidare. Just så ska det vara. Vardagsrealism ist scheisse.

Jag var lite trött idag för igår var jag ute i Nightlife Uddevalla, Cheers till en början och sen Mortens. Jag var på en minimalistisk förfest först som gick ut på att spela Wii fast jag ville inte för jag är en sån tönt, så jag satt mest och stirrade som hypnotiserad på tvn och kände mig autistisk. Sedan drog vi till krogen och shotade brännmaneter för att värma oss i bröstet, det spelade som vanligt något coverband på en av scenerna och på högsta våningen är det ju populärmusiken för ungdomen. vi gick därifrån vid ett, för vi gick ju in redan vid halv tio. jag orkade inte vänta på bussen så jag drack en uppfriskande cola och tog sällskap med en halva vägen hem. Det är så mysigt att gå hem om natten ensam på oupplysta vägar för det är en så laddad paranoidisk skräck man känner. Jag VET inte om jag är rädd för våldtäksmän eller för spöken. jag kan inte identifiera känslan riktigt. jag tog en massa fotografier när jag gick hem, för att dokumentera mina sista steg i livet och liknande. Jag kan bli så poetiskt frampå snåret.

Jag kom på igår när jag promenerade att det mest ensamma som finns är den ensamma nattbussen, och sen kom jag på att ännu ensammare och sorgligare är det med den uteblivna ensamma nattbussen, som skulle susat hem några få nattliga passagerar i skogssnåriga sverige, men som inte gjorde det..  någon borde göra en låt som heter ”the lonely nightbus”

- grattis syrsan 25

Idag har jag varit och vaccinerat mig. Jag är lite böjd att tro att hela svininfluensan är en påhittad konspiration av aftonbladet eller någonting, och det att vaccinet skulle vara farligt tror jag också är en påhittad konspiration av aftonbladet. Men i alla fall så gick jag dit ändå, vad kan det skada med lite armgift. Fast sen när det var två nummer kvar började jag ändå darra på handen och tvångsmässigt dricka upp resten av vattnet i flaskan jag hade med mig, och sen tänkte jag på förlamningsymptom i halva kroppen och liknande. Men jag gick in i alla fall och det kändes inte ens när nålen stack, men så var jag i alla fall röd i ansiktet av det och lite yr. Så alla tittade misstänktsamt på mig när jag gick igenom väntrummet och ut. I och för sig blir jag röd i ansiktet av det mesta.. Men jag tror ändå jag kan dra den slutsatsen att jag gått och blivit lite rädd för sprutor. Helt oväntat. I mild grad kanske. Jag svimmade ju inte. Nästa gång kommer jag dock säkert bygga upp rädslan i några timmar före och då kommer jag säkerligen att  svimma. Så nu vet vi hur det ligger till.

Annars jag läst ut en bok idag på biblioteket om utanförskap i samhället och biblioteket som samhällelig institution. Jag gillar mitt hem-stadsbibliotek allra mest av alla bibliotek har jag kommit på. Sen kommer Bengtsfors bibliotek. Och sen något i Göteborg.. Berlins små filialer var ju alla värdelösa egentligen. Kölns bibliotek var rätt otrevligt. Förutom det har jag väl inte varit på några bibliotek. Det där stora biblioteket vid Potsdamer Platz var väl kanske lite imponerande. Och i Lund fanns det ett hemskt trevligt bibliotek, men man måste ju tycka illa om Lund, så jag ger det inget credd.

- en bra sak med att vara hemma är att det finns kaviar, rökt lax, och tranbärsjuice. mina topp tre ätbara/drickbara saker just nu.

- Mitt nya favoritband har visat sig vara Arcade Fire, gott folk. Listen-up.

katsen får göra galleri idag med.

Nu är jag trött på mitt slacker-liv i Borås (den sista veckan har varit riktigt illa) inte så att den varit tråkig, men jag har knappt gått utanför dörrn och väntat hemma på rams som en hemmafru, för vi har suttit och vakat hela nätterna framför TVapparaten-datorn-lyssnat på soul-ätit glass-och druckit te, och hon har den förmågan att vara vaken i dygn och ändå kunna gå till skolan, medan jag har sovit ändå fram till på eftermiddagarna.

Jag känner mig i alla fall ändå väldigt lyckad för igår tog jag mig i kragen och gjorde en redovisning som jag i varje sekund kraftigt övervägde att strunta i, (till och med på väg till bussen intalade jag mig själv att det inte är försent att vända)  först när man träder in på skolan är Allting försent, för någon gruppmedlem kommer då spota en och så kommer de framrusande och då skulle det bli så pinsamt om man sprang iväg… låste in sig på toaletten eller något kan man alltid göra. man kan säga att den gått i baklås eller någonting. eheh.

Idag ringde det helt oväntat ett stockholmsnummer och sa att jag fick en jobbintervju. Eftersom jag skulle resa iväg sa jag att vi skulle ses om redan två timmar, så jag fick snabbtänkt tänka ut tre positiva saker om mig själv samtidigt som jag plattade håret. sen var det stormväder ute så håret blev ändå krylligt, men jag tror ändå det ger ett bra intryck med lockigt hår. en formsak.

det känns alltid som jag ljuger på jobbintervjuer. jag hoppas jag får det. jag har redan börjat drömma om den inter-rail resa vi ska företaga oss i sommar, JULIA..

sedan träffade jag daniel och tog tåget med honom, det är trevligt att samåka tåg.  tåget hem. det fanns en ny katt hemma när jag kom hit. en ras-katt tydligen. norsk skogskatt. min syster är sån människa som aldrig slösar ut en krona i onödan, så hon har tydligen samlat på sig så mycket stålar att hon finner det för gott att härbärgera raskatter. jag vill döpa om raskatten för jag gillar inte namnet. här är kattsen;

den har redan rivit mig i pannan.. jag ville leka titt-ut. den spinner anmärkningsvärt högt för en sådan liten katt. och den har tjocka tassar och stora öron och vassa klor. hon är 12 veckor gammal.

—- to-be-contuined–

Oi oi. Jag sitter i en datasal i vårt karga skollandskap och dricker kaffe och inväntar lektionen. Det är ett naturvidrigt kaffe man kan köpa för sju kronor. Jag föredrar mitt snabbkaffe i hemmets härd. För att påminna mig om Tyskland brukar jag dricka det med två sockerbitar och fet mjölk. Idag fyller jag år, så det är en alldeles särskilt dag. Jag börjar denna särskilda dag med att försova mig. Jag slänger mig det närmsta tillhands, vilket är en chokladfläckad ljusröd kjol (min favoritkjol) och ett monki-linne. Sen slänger jag mig på en buss. Jag har försovit mig två dagar i rad.

I förrgår hade jag och Rams en vem-orkar-vara-uppe-längst-tävling. Rams beats me hard, jag erkänner. Hon var uppe 48 timmar, jag tror jag klarade 24. Det är inte friskt. Mitt rekord är 36 timmar. Jag klarar inte mer för jag blir så ledsen om jag inte sover på 24 timmar. Jag blir hemskt dyster.

Jag har typ inga pengar kvar efter att jag varit i Löndön. Jag känner mig som en martyr när jag går runt på Ica Maxi och bara tar euroshopper varor. Jag tittar argt på folk som vräker ner dyra passionsfrukter i sina varukorgar. Jag glömmer hastigt bort att jag faktiskt åkt iväg och semestrat och att man får betala för sina nöjen genom lite asketism och att det är helt naturligt och inget att klaga på. shut it.

happy green london

ingen tid för det här nu ska jag äta min hemlagade lunch, ris och stekt laxpanett